Hejhej hallå!
Snälla stoppa tiden, eller åtminstonde sakta ner den så jag hinner med mig.
Allt bara springer förbi och barnen växer så det knakar, utvecklas och blir hela tiden lite bättre på allt.
Våran miniplutt har börjar förskolan och det går super, han älskar verkligen att vara där (ja då tänker några av er att han inte har något val, fast joo jag hade aldrig lämnat han där om han absolut inte ville.) Han tjuter av lycka så fort vi närmar oss grinden och släpper man ner han så springer han raka vägen in till sina kompisar och pedagoger. Alla få lite gos och sedan vinkar han glatt till mig och storebror, om vi har tur. Han kan bli rätt upptagen med alla saker också.
Fast den här veckan har dom båda fått varit hemma då dom blivit förkylda och väldigt hostiga, så idag har vi varit till vc och fått både ögonsalva och hostmedicin. Så nu hoppas vi att det blir ordning på torpet.

Måste ju bara få berätta att i helgen som var gjorde vi något helt sjukt(för att vara jag), vi vandrade upp för gråsidan av Sånfjället.
Jag har alltid velat fjällvandra, jag vet inte riktigt varför för jag hatar att gå jättelångt och i uppförs. Det kan vara för utsikten och den fina naturen, iallafall så berättade jag det för Emelie och vi bestämde oss för att åka till deras stuga och gå upp för Sånfjället. Sagt och gjort, vi tog en barnfri helg och for iväg. Vi hade tänkt att gå på lördagen men då regnade det så vi myste i stugan, for på byn och handlade lite, lagade god mat och spelade spel. På söndagen vaknade vi till strålande väder, vi packade lite lätt matsäck och gick iväg. Det gick förvånansvärt lätt ända tills vi skulle "klättra" upp för gråsidan, då ville jag lägga mig ner och spy halvvägs. Men vi kom upp iallafall och där uppe var det storm med stort S, vi fick gå ner en liten bit för att kunna knäppa kort.